Purpursnäckor: En djärv liten krabat som äter algblomning och gömmer sig i sand!

 Purpursnäckor: En djärv liten krabat som äter algblomning och gömmer sig i sand!

Purpursnäckan, även kallad Littorina littorea, är en fascinerande varelse som lever längs kusterna i Europa och Nordamerika. Den tillhör gruppen Gastropoda, vilket betyder “magefot,” och precis som namnet antyder är den känd för sin muskulösa fot som den använder för att röra sig på havsbotten eller klippor.

Utseende:

Purpursnäckan är en relativt liten snäcka med ett snäckskal som kan variera i färg från brun till purpurröd, därav namnet. Skalet är koniskt och har ofta spiralformade mönster. Snäckans kropp är mjuk och flexibel, täckt av en hinna som skyddar den från uttorkning.

Purpursnäckan har två par tentakelliknande strukturer: ett par främre antenner som används för att upptäcka föda och faror och ett par bakre antenner som fungerar som sinnen för att känna lukter och smaken av omgivningen.

Livsmiljö:

Purpursnäckan trivs i den intertidala zonen, området längs kusten som utsätts för både höga och låga vattenstånd. Den kan hittas på stenar, musselbanker, och alger, där den livnär sig på mikroalger och diatomer som växer på dessa ytor.

Purpursnäckan är en tålig art som kan överleva i varierande temperaturer och saltkoncentrationer. Den har utvecklat mekanismer för att hantera uttorkning under lågvatten, till exempel genom att dra in sig i sitt skal och producera ett skyddande slem.

Livscykel:

Purpursnäckan är hermafrodita, vilket betyder att en individ kan producera både ägg och spermier. Dock krävs det mötet med en annan purpursnäcka för befruktning.

Efter befruktningen lägger honan ägghögar på stenar eller alger. Äggen kläcks efter några veckor till små, mikroskopiska larver som lever fritt i vattnet innan de utvecklas till små snäckor och sätter sig på botten för att leva resten av sina liv.

Ekologi:

Purpursnäckan spelar en viktig roll i ekosystemet genom att konsumera mikroalger och diatomer. Detta hjälper till att kontrollera algblomning, som kan vara skadligt för andra marina organismer.

Purpursnäckan är också en viktig födokilde för fiskar, fåglar och andra predatorer. Dess höga reproduktionshastighet gör att den kan återhämta sig snabbt från predationstryck.

Kuriosa:

  • Purpursnäckans skal växer inte med snäckan, utan det bildas nytt skalmaterial vid snäckans öppning medan det gamla skalet avlägsnas.
  • Snäckor kan kommunicera med varandra genom att vibrera sin muskelmassa.

Träffa purpursnäckan:

Nästa gång du är på stranden, titta noga på klipporna och algerna. Du kanske ser en liten purpursnäcka krypa omkring!